A Wee Bit o' Veronica

Brandlarmet gick. Klockan 3 på morgonen! Jag låg o sov i lite kortare leggings och ett linne så jag slängde på mig en hoodie och skor och gick ut med alla dom andra. Det var minusgrader ute. Vi stod alla och ute och skakade.

 

Brandkåren kom. Det var ingen brand. Vi gick tillbaka in igen. Vi somnade om.

 

Brandlarmet gick igen. Klockan 3:45. Denna gången var alla lite smartare. Själv drog jag på mig ett par mjukisbyxor ovanpå leggingsen och en jacka och halsduk ovanpå tjocketröjan. Vi gick ut igen. Alla andra hade också tagit på sig jackor och tjockare kläder. En kille hade t.o.m en mugg med te.

 

Brankåren kom igen. Det var fortfarande ingen brand. Han som jobbar på studentkorridoren och som hade nykeln som stängde av brandlarmet berättade att det var något fel med systemet och att det fanns en risk att brandlarmet gick igen men att då behövde vi inte gå ut om inte larmet kom från någon annan del av byggnaden (larmet hade hela tiden kommit från lägenhet G)  och om det inte gjorde det så skulle dom bara stänga av ljudet så vi inte skulle vakna av det igen.

 

Vi gick tillbaka in igen. Det hade gått snabbare denna gången. Min säng var fortfarande varm.

 

Exakt 45 minuter senare gick brandlarmet igen. Jag stannade kvar i sängen och la kuddar och täcke på mitt huvud så jag skulle slippa höra det jävla brandlarmet som bara tjöt och tjöt och tjöt och tjöt. Det var värre tortyr än att stå ute i den kalla natten.

 

Brandkåren kom ändå. Efter en evighet stängde dom av ljudet. Det var väldigt svårt att komma upp ur sängen innan mitt seminarie.

 

Visst är det underbart att bo i studentkorridor?

 

/Veronica