Här är det tisdag kväll, klockan 22:30. Ni har legat o sovit i nästan 6 timmar vid det här laget. Själv har jag precis duschat och börjat göra mig redo för att sova. Jag har inte fått en enda bra natts sömn sen jag flyttade hit. Men jag börjar känna mig mer positiv än jag gjorde för 6 timmar sen.
Igår kom mina väskor lite innan 12. Det var skönt att få hit alla grejer och extra skönt att slippa vara den som bar upp mina 23 och 20 kg tunga väskor. Ha! Jag har fortfarande inte packat upp men jag har lyckats göra sönder en låda i garderoben - va jobbat! Idag var fjärde dagen i Montreal och det har inte känts så bra. Igår åt jag lunch med dansken och fixade mitt student ID och handlade lite mat men annars hände inte så mycket. Jag såg knappt Lara på hela dagen.
I morse gick jag upp tidigt inför Discover McGill dagen. Jag hade skoskav och sovit dåligt. Men utanför min dörr fanns en liten lapp från Lara och ett ställ jag kan hänga handdukar/kläder på vilket var något jag hade tänkt på att jag behövde (jag undrar om Lara är synsk??). Sen pallrade jag mig bort till vår sport arena där dagen skulle börja. Jag hittade min grupp (Arts 37) och vi lekte lite lekar innan vi gick in till stadion och bildade 2014.
Sen satte vi oss ner och lyssnade på lite tal innan vi kunde gå runt och kolla på vilka societies som finns på universitetet. Som ni ser på bilden så fanns det väldigt lite skugga och jag tror det var runt 30 grader varmt. Jag började känna mig väldigt yr. Lite efter 12 fick vi äntligen lämna stadion och sätta oss i skuggan där vi fick pizza och vatten och cookies. Det behövdes verkligen!
Sedan gick vi tillbaka till universitetet där våra ledare visade oss runt på campus följt av fler tal. Vid det här laget var jag varm, svettig och utmattad. Jag hade pratat med flera människor, bytt telefonnr och facebook info (trots att jag fortfarande inte har något Kanadensiskt nummer). Men herregud va unga alla är. Eller va gammal jag är.
Jag började iallafall sakna Sverige och Skottland och ifrågasätta varför jag ens är här. Allt kändes så fel och jag känner av hur långt borta jag är när jag känner mig ensam men kan inte kontakta någon i Sverige eftersom det är mitt i natten där. Efter grillad korv som universitetet bjöd på och en snabb koll på Quidditch spelet och en gratis cookie från Subway och gratis yoghurt från något yoghurt märke så gick jag hem; trött, bränd i ansiktet (enda stället jag smörjt in) och så less på Montreal att jag var beredd att ta nästa flyg hem.
Men så var Lara hemma. Hon hade föreslagit på lappen som var utanför min dörr i morse att vi skulle lära känna varandra bättre och prata lite om hur vi ska dela upp sysslora hemma. Så eftersom jag vägrade gå tillbaka till alla småglin på vår BBQ så föreslog jag att vi skulle snacka lite och då sa hon att vi kunde sätta oss på ett kafe någonstans. Så det var det vi gjorde. Och nu mår jag väldigt mycket bättre. Vi satt och snackade rätt länge och även fast vi är väldigt olika så tror jag inte det ska bli något problem med att dela en lägenhet (knack knack slå i trä). Plötsligt kändes lägenheten inte lika främmande eller ovälkomnande. Jag är fortfarande inte helt lycklig eller hemma här men jag är mer optimistisk. Det här kan nog bli bra.
Hoppas allt är lika bra hemma, fast ni har väl inte 30 grader och sol? Kram
Nu ligger jag i min nya säng i lägenheten i Montreal. Klockan är halv tio på morgonen. Det känns som rätt mycket har hänt sen jag lämnade Göteborg i fredags men mycket mer kommer hända de närmaste dagarna.
I fredags åkte jag och föräldrarna ner till Malmö där vi övernattade och åt middag på en väldigt god restaurang. Lördag förmiddag åkte vi till Köpenhamn flygplats och jag flög iväg. Och allting gick fantastiskt bra fram tills Boston. På vägen till Boston flög vi över södra delen av Grönland vilket var helt fantastiskt! Jag lyckades få lite fräcka bilder på all snö!
Jag var redan från början rätt orolig över hur det skulle gå i Boston men inte ens jag kunde föreställa mig vad som skulle hände. Vad som alltid händer i Boston (och jag tror de flesta flygplatserna i USA) är att dom inte automatisk flyttar väskorna till nästa flyg så man måste först gå igenom immigrationen för att sedan hämta ut väskorna och gå ut som alla andra. Sedan får man lämna in väskorna igen för att sen gå bort till sin gate. När jag kom ut till kön genom immigrationen så såg jag hur lång den var och tänkte att det aldrig skulle funka. Men då såg jag en annan tjej snällt be att få gå före personer i kön och började göra samma sak. Vissa var väl inte så glada men det va bara att gå förbi snabbt innan dom kunde säga något ;) men så kom jag fram till en kille som inte riktigt ville släppa förbi mig eftersom även han skulle vidare snart. Det visade sig att det var en till McGill elev som skulle på samma flyg som mig! Så vi bestämde oss för att hjälpas åt. Och andra människor var jättetrevliga och snart hade vi kommit ikapp den andra tjejen. Det visade sig att även hon skulle till McGill. Vi fortsatte fram, en svensk, en dansk och en norsk. Det låter lite som ett dåligt skämt. Sen drogs dansken iväg på en "secondary interview", troligtvis för att han hade rest lite för mycket och varit i bland annat Kuba. En av säkerthetsvakterna på flygplatsen tog hans pass och sa till honom att gå till ett speciellt rum...
Jag och Lena från Norge kämpade vidare. Vi kom ner till väskorna och fick snabbt tag på våra. Sen såg vi den långa kön för att komma ut. Vi hade mindre än 1 timma kvar tills flyget skulle gå. Vi testade att gå bort till en disk markerad "Airline Assistance" där vi frågade hur detta skulle gå. Hon informerade oss att vi var tvungna att hitta någon från Iceland Air eftersom hon inte fick svara på sådana frågor.... Varför har man airline assitance om dom inte ens får assist någon??!! Så vi ställde oss snällt i kön som tog mycket kortare tid än vi trodde den skulle göra och vi kunde snabbt lämna in våra väskor på nytt. Sen sprang vi från Terminal E till B, båda av oss i höklackade skor. Till slut kom vi fram till inchecknings disken i Terminal B och kunde snabbt gå igenom säkerheten där och när vi stod där så kom dansken gående också. Så alla hann. Otroligt nog så hann vi. Mest för att flyget var försenat men men.
Men äventyret var inte över där. Sen kom vi till Montreal. Jag hade bokat Acceuil Plus som skulle göra allt smidigare att gå egenom men de skickade mig till fel ställe så det tog längre tid för mig att komma ut än dom andra. Vi kom ner för att hämta ut väskorna men trots att vi hann med så gjorde inte vårt bagage det. Ingen av oss var förvånad. Det som förvånade oss mer var att vi fick "overnight kits" av Canada Air som var helt fantastiska - man fick allt från tandborste till munskölj, tvättmedel och hårborste. Jag var riktigt imponerad.
Trots att det tog så lång tid för mig komma ut ur flygplatsen så satt de och väntade på mig så att vi kunde äta tillsammans. Så svensken, dansken och norskan satte sig på subway och tog en macka tillsammans. Som ett dåligt skämt. Efteråt promenerade jag bort till mitt hotell som sitter fast i flygplatsen. Och vilket underbart hotell!
Söndag morgon checkade jag ut från det underbara hotellet och gick igenom flygplatsen igen för att ta bussen till stan. Precis när jag skulle köpa biljett kom det fram ett franskt par som erbjöd att sälja en av sina biljetter för halva priset av vad en vanlig kostade. De hade köpt biljetter för hela helgen men behövde dom inte längre. Och det var så jag lyckades spara 5 CAD på en bussbiljett.
30 min senare var jag i lägenheten. Och helt ärligt så är den värre än jag trodde. Rummet är litet och allt är smutsigt. Men så fort jag fått mina väskor och städat lite så ska det nog bli ett hem! Jag återkommer med bilder någon annan dag.
Fortsättningen på VeronicaVeronique - nu ska fransyskan bli skotte i Glasgow, Skottland, och plugga engelska och engelsk litteratur på universitet.
Önska mig lycka till! :)
